Från en sjömans mission…
Under 1800-talet växte den sociala misären i städernas slumområden och i kuststädernas hamnkvarter. Många människor började inse det stora behovet av hjälpverksamhet som förelåg inte minst frikyrkorörelsen. 1879 bildade ett antal andligt intresserade sjökaptener Stockholms Sjömansmissionsförening med uppgift att missionera bland sjömän i Gamla Stan. Från början bestod verksamheten av att underhålla en sjömansmissionär i Gamla Stan och för besök ombord i båtarna.
…till boendemöjligheter
1881 införskaffades en lägenhet i en av de gamla fastigheterna nere på Stadsgården. Från början 2 rum och kök vilket 1882 utökades till en matsal och 5 logement (Stockholms Sjömanshem).
Genom bidrag från Kung Oscar II kom en ny styrelse att bildas med uppgift att anordna ett nytt Sjömanshem. 1891 hade så mycket pengar samlats in så att styrelsen kunde köpa in fastigheten vid Slussen (alldeles bredvid T-baneuppgången) och rusta upp den till ett Sjömanshem som successivt byggdes ut till 160 bäddar.
Bättre villkor för sjömän i hamn
I början på 1900-talet när de sociala förhållandena för människor i allmänhet började förbättras insåg man att något måste göras även för sjömän i hamn. Framförallt boendeförhållandena behövde ses över och livliga diskussioner inleddes. Som en konsekvens av dessa beslutade Stockholms Stadskollegium den 20 november 1941 om inrättande av Stockholms Sjömanshemskommitté. Uppgift var att ”utreda möjligheterna för stadens medverkan vid ordnandet av sjömanshems-verksamhet på sådant sätt att samarbete åstadkommes beträffande sjömansvården i Stockholm. Den centrala frågan gällde sjöfolkets bostadsförhållanden”. Således upprinnelsen till Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell.
Bland annat som en följd av stadens beslut tillsatte också staten direkt efter kriget, en utredning angående välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn – 1946 års Sjömans-kommitté.
Den 15 april 1947 avlämnade 1946 års Sjömanskommitté sitt betänkande till departementet, ”Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn” (SOU 1947:29).
I betänkandet beskrevs sjömännens situation i hamn och de stora behoven av insatser i form av sociala åtgärder samt fritidsaktiviteter som behövdes för att förbättra hela den sociala situationen för denna yrkesgrupp.
Som en direkt konsekvens av betänkandet inrättades Handelsflottans Välfärdsråd år 1948 (sedemera Handelsflottans Kultur- och Fritidsråd), vilket kom att i stor utsträckning ägna sig åt fritidsaktiviteter och service till sjöfolk i hamnarna. Rådet har därefter avvecklats och verksamheten ingår från och med 1 januari 2007 som en del i Sjöfartsverket – Sjömansservice. I Stockholm omfattar Sjömansservice fritidsanläggningen Sjömansklubben Kaknäs, på norra Djurgården.
En mycket viktig del i betänkandet var beskrivningen av boendesituationen för sjöfolk. I Stockholm löstes en mycket stor del av bostadsbehoven för sjöfolk genom andrahanduthyrningar och inackorderingsrum samt genom Sjömanshemmets (vid Slussen) 80 sängplatser och genom olika provisorier.
I skrivelse till stadskollegiet den 28 juni 1961 framlade Sjömanshemskommittén förslag till anordnade av ett sjöfartshotell i kvarteret Prinsen vid Katarinavägen/Glasbruksgatan.
Ett nytt sjöfartshotell
Förslaget innebar att ett sjöfartshotell med 200 bäddar och restaurant samt utrymmen för fritidsaktiviteter, skulle byggas inom ramen för en särskilt bildad stiftelse. Finansieringen av stiftelsens byggkostnader skulle klaras genom ett samarbete mellan Staden, Stiftelsen Stockholms Sjömanshem och Handelsflottans Välfärdsråd samt byggnadslån upptagna av stiftelsen.
Den 20 november 1961 godkände Stockholms stadsfullmäktige kommitténs förslag och beslutade bland annat att upplåta tomten Prinsen 16 till Stiftelsen och godkänna stadgar för Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell samt att godkänna den överenskommelse som träffats med Stiftelsen Stockholms Sjömanshem om stadens övertagande av Sjömanshemmet vid Slussen.
Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotells stadgar fastställdes av överståthållarämbetet den 18 maj 1962 och hotellet stod klart med invigning den 12 juni 1964.